Min gravidmage växer och där inne ligger min tös och sparkar för fullt! Hon har trilskats lite med mig i veckan och tyvärr har jag fått vara hemma från jobb då jag haft en del jobbiga sammandragningar. Jag kan inte komma ihåg att det var så här med L eller K. Tänker jag efter så jobbade jag ända fram till förslossningen med L, med K så tog jag det lite lugnare sista tiden och gick på akupunktur för ryggen.... Jag är i V.24 nu så jag har en bit kvar på vägen, jag kommer att lyssna på min kropp och det finns inget i världen som får mig att göra något som inte känns rätt!
Hur kan det komma sig att de flesta kvinnor som burit barn har så mycket att säga om vad som är rätt och fel så fort de ser en annan kvinna som är havande? Anser de att vi har något gemensamt? Tror de att jag vill höra om deras jobbiga graviditeter/förlossningar,
KOLIKBARN BAJSBLÖJOR NAPPFLASKOR BRÖSTVÅRTOR OCH TOTALT SPRÄNGDA VAGINOR? Undrar om de ens ville ha barn? Jag undrar om de ser sig själv som hjältinnor som offrat en sååååå stor del av sitt liv till.... (Enligt dem själva)
- DET BÄSTA DE NÅGONSIN GJORT!? Halllåååååå! Lyssnade jag dåligt? Det lät precis på dig som om du suttit i fängelse i iskalla Ryssland i 3 år,,,,
Magen V.24
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar