Missförstå mig rätt,,,

Det är lite mer än två år sen jag tappade det finaste som finns,,,, Det känns så, som om jag tappade dig. Vi hade väntat på dig så länge och lika plötsligt och efterlängtad som du fanns där lika plötsligt och saknad tappade jag dig. För jag saknar dig, hur kan jag göra det? Jag har inte träffat dig.... Jag lämnade sjukhuset med en klapp på axeln och två citodon och fick förklarat för mig att statistiken ser ut så här, ungefär vart tredje barn blir "tappat". Jag skulle minsann vara glad som hade två barn.... Enligt er på sjukhuset var du inte ens ett barn, en siffra i statistiken.....

Jag mår bra idag och jag saknar dig ibland, inte varje dag som tidigare.