Tänk vad jag missar...

Idag har Maken och Maya varit och handlat nya skor till henne,,, De första "nya" skorna, tre par.... Igår hade de varit hos frisören och klippt lugg på henne, första riktiga klippningen. Detta ringde han stolt och berättade för mig.....Jag kontrade med att då måste vi "göra om, göra rätt", ett barn till med andra ord -Så! Det ska nog få honom att hålla tyst ett tag!

Jag har friat till min man, det är ju skottår! Han sa JA!
Så vi ska förnya våra löften...

Fick jag av min man,,,,

Nu händer det grejer...

Det virkas och promeneras och fixas o donas! Det går bra nu.... Solen skiner och livet leker!
Min make har snart gjort sin vecka i Spanien, här hemma fick vi en annan upplevelse i form av KRÄKSJUKA! Tvi tvi, nu är den över och jag ser fram emot att maken ska komma hem.

Idag har måsarna skriat och båtarna tutat, dimman ligger tät och vindarna är ljumma, salta ljumma vindar. Denna dagen, ett liv.

Det var det här med drömmar....

Många guldkorn har hunnits med nattetid.... här kommer ett...

En natt drömde jag om att jag skulle baka en tårta, vispa vispa, fluffig maräng. Jag sitter på en bänk ute på gården där jag bor och grannarna sitter runt om. -Här ta min tröja! Säger en utav damerna -Så slipper du sitta där och vispa. Har du inte hört att man kan göra tårta av en tröja precis som man kan laga soppa på en spik? Rosa fluffig och fin blev tårtan med ett spaghettiliknande trådmömster. Det visade sig att jag skulle bjuda någon dagisavdelning på tårta så jag balanserade den en bit på cykeln *plaff* i marken ramlade den men ingen fara, ner i en plastpåse som hängdes på styret... Framme på dagiset så serverades tårtan till jubel och applåder!

Någon som vill hjälpa mig att tolka?

Pomfrittpizza...

Med kebabkött, banan o vitlökssås.... Virkning, te och melodifestival. Jag och Mia pratade lite om tantvarning, nääää..... -Det är bara vuxenpoäng sa vi högt och öppnade en flaska rött! Det är också vuxenpoäng att bara dricka två glas och CYKLA hem 22.25.... Idag mår jag oförskämt bra och har sovit gott.

VA FAAAAAN Mia, jag skyller på dig....... (fast vi hade det bra och skrattade mycket)

Virka...

Är något som jag ska börja med, JA! Jag ska försöka... Efter jobb idag ska jag till garnbutiken och inhandla virknål och något tjusigt garn. Det är ungefär som att börja träna, måste ju ha ny utrustning först... Jag ska gå kurs hos Mia imorgon då det vankas Vin & Virk kväll, mormorsrutor blir första projektet. Jag har försökt mig på det många gånger men kan inte läsa de krångliga beskrivningarna. Jag vill ju så gärna kunna,,,, Så imorgon bitti laddas väskan med massa kul grejor, upp på cykeln och iväg till jobb för vidare färd mot Mia vid 16.30. Det ser jag fram emot....

http://mormorsrutor.lindstromfamily.se/virkguide.html

Mayas nya kläder, kunde inte motstå....

*snurra snurra*

Runt runt runt med näsan upp i skyn, snurra snurra, barfota i gräset med utslagna armar.... Barnet inom mig vill skratta hela tiden, prata utan att tänka och fundera på var nyckelpigorna är på vintern.... Tänk om det inte fanns någon morgondag, hur skulle du leva då? Skulle du göra alla de där sakerna du säger att du tycker om men mest gör för någon annans skull? Skulle du hoppa över det där sista glaset vin? Skulle du älska.....

Jag har många fina vänner runt mig och jag hoppas att de mår minst lika bra som jag. Jag tänker på er ofta, tyvärr är tiden knapp och springer fort fort iväg....
Carina S, Roni, Mia, Unni, Johanna, Janet, Emma, Weronica, Linda, Kajsa, Heidi, mina alldeles alldeles underbara vänner....

Vilken dröm....

Jag hade inatt...

Jag var i Italien på jakt efter den perfekta biten permesan. Det var jag och min systers man Kristoffer. Vi gick in i en affär full med runda stora ostar på perfekta trähyllor, gammeldags, och disken var gjord av glas. Vi kom in lite före en annan dam som också jagade permesan, vi såg den perfekta biten högst upp, en ojämn svettig salt ost, mittenbiten, utan kanter. Vi skrek att det var precis den vi skulle ha och damen som kom aningen bakom oss blev sur och sa att biten var hennes men vi gav oss inte och det utbröt STORA ord och Italienska gester så som man diskuterar livligt med händerna och kroppen. Väl ute med osten så var vi vilse och visste inte var vi skulle ta vägen, ingen telefon och ingen att nå. Var skulle vi bo? Tog oss till ett torg och hjälpte en skadad man att komma till sjukhuset genom att ringa ambulans.......? Vaknade och är fortfarande riktigt sugen på att jaga den där perfekta osten, kan inte släppa det. Undrar vem den skadade mannen var, känns som jag känner honom.....Italien nästa??