En sån där dröm som känns så verklig, jag har inte kunnat släppa känslan trots att det är ungefär en vecka sedan jag vaknade upp med gråten i halsen....
Jag går barfota på gräsmattan, hunden springer bredvid mig och leker. Han stannar upp och tittar ner i gräset, argt fräser jag -Sluta äta skräp! Han vägrar gå vidare och jag böjer mig ner för att se vad det är han tittar på. Det brinner en blå låga i hela gräsmattan, så fort jag tittar på lågorna så blossar det till, hela gräsmattan brinner och det är konstigt disigt, inte rökigt. Det gör inte ont i fötterna trots att jag är barfota, jag ser mig omkring och allt jag stannar till med blicken på börjar brinna nästan som i en explosion. Jag springer nu, jag springer men det går sakta.... Jag ringer larmnumret och blir bemött av en kvinna som utan att fråga vad mitt ärende gäller, snäsigt säger. -Det är säkert redan någon annan som ringt i detta ärendet så jag fortsätter med annat, jag har inte tid just nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar